Möbler är rätt fantastiska egentligen. De är fyllda av minnen, historia och fyller samtidigt en funktion. Varje gång jag öppnar min gamla byrå ser jag spåren av min käre brors försöka att göra den lite finare genom att rita över hela den vita (nymålade) byrån med en blå färgkrita. Han var förstås bara några år gammal, och mamma gick loss på byrån med lacknafta. Kritan gick bort, men på lådkanterna syns lite blå lacknafta som runnit in...

Försök återanvända så mycket möbler som möjligt. Måla om dem. Flytta dem till ett annat rum. Byt möbler med kompisar. Och loppisar är en oväntad guldgruva. Du får någon annans minnen på köpet. en tjej jag mötte sa att hon som "mindre bofast" student alltid köpte lite hopplockade möbler från välgörenhetsaffärer (typ Röda Korset) och sedan lämnade tillbaka dem igen när hon flyttade. De var billiga och hon flyttade ofta. Och kanske kan det vara roligt med lite gulligt slitna möbler fyllda av historia?